Det blir inte alltid som man tänkt sig...
I förra inlägget hoppades jag på att inte bäbis skulle dröja så länge. Vilket han inte gjorde heller. För dagen efter satt det igång med värkar. Jag var rätt lugn här hemma och hade koll på tiden i mellan värkarna. K var nog mer nervös än mig och fråga flera gånger om vi skulle åka in. Framåt eftermiddagen ringde jag in till förlossninen för att rådfråga vad jag skulle göra. Fick till svar att ta två alvedon och vänta ett par timmar. Dock började värkarna bli tätare istället för att avta. Så vi ringde farmor som kom och hämta Hugo. Slapp vi bli stressade över det när vi väl skulle åka in. Jag ringde förlossningen igen och beskrev situationen och fick till svar - det är nog så att du ska föda barn. Så vi packade det sista och åkte in. När vi kom dit fick jag lägga mig ner och dom kollade kurvan. Låg i två timmar på den osköna britsen. Sen kom dom in och berätta att barnet inte verkar må bra i magen och måste tas ut med kejsarsnitt. Jag som hade mentalt förberett mig på "vanlig" förlossning denna gång. Så dom fråga om vi var beredda på att bli två barns förälder inom en timme. Ja såklart !!! Så det var bara att förbereda sig inför operation och efter timme kom han ut, vår son ☺️ 
Ut kom en liten kille. 2505 tung och 48 lång. Med navelsträngen runt halsen. Väl ute fick han hjälp med andningen. Jag själv låg kvar på operationsbordet och var ovetande om vad som hände. Fick sedan åka ner på uppvaket för att vänta tills bedövningen hade gått ur. Efter två timmar ca fick jag komma till avd 14. Men där var inte bäbisen. Han hamnade på 11 an - neonatalen. Han hade lågt blodsocker som dom ville ha kontroll på. Han behövde även övervakning på sin andning som var ansträngd. Och hjälp med att få i sig mat då han var så liten. Allt detta slutade med att vi vart inskrivna på 11 an och är fortfarande. Vi fick ett familjerum där en av oss var tvungna att vara med barnet hela tiden, fick inte lämna rummet.. Jag höll på att bli tokig.. Efter en vecka var jag utanför sjukhusets dörrar. Annars bestod dagarna med att mata varannan timme, amma, sondmata, pumpa, få i sig själv mat och försöka vila ( när då ??? ).
Ut kom en liten kille. 2505 tung och 48 lång. Med navelsträngen runt halsen. Väl ute fick han hjälp med andningen. Jag själv låg kvar på operationsbordet och var ovetande om vad som hände. Fick sedan åka ner på uppvaket för att vänta tills bedövningen hade gått ur. Efter två timmar ca fick jag komma till avd 14. Men där var inte bäbisen. Han hamnade på 11 an - neonatalen. Han hade lågt blodsocker som dom ville ha kontroll på. Han behövde även övervakning på sin andning som var ansträngd. Och hjälp med att få i sig mat då han var så liten. Allt detta slutade med att vi vart inskrivna på 11 an och är fortfarande. Vi fick ett familjerum där en av oss var tvungna att vara med barnet hela tiden, fick inte lämna rummet.. Jag höll på att bli tokig.. Efter en vecka var jag utanför sjukhusets dörrar. Annars bestod dagarna med att mata varannan timme, amma, sondmata, pumpa, få i sig själv mat och försöka vila ( när då ??? ).
Efter 9 dagar fick vi permission för att vara hemma under helgen. Tack o lov !! Vi är fortfarande inskrivna, men hemma och åker in på kontroller. Han har gått upp lite iallafall men inte tillräckligt. Bara att kämpa på.
Det jobbigaste under sjukhusvistelsen var att vara borta från Hugo så länge. Har ju endast varit ifrån han högst en natt tidigare. Även om jag visste att han hade det bra hos farmor.
Kommentarer
Trackback
